Varför saknar vi människor som inte var bra för oss?

Du vet varför det tog slut.

Du minns bråken.

Du minns känslan av att alltid behöva förklara dig.

Du minns kvällarna när du tänkte:

Jag vill inte ha det så här längre.

Och ändå händer det.

En låt börjar spela.

Du går förbi en restaurang ni brukade besöka.

Någon använder ett uttryck som personen alltid brukade säga.

Plötsligt saknar du hen.

Och nästan direkt kommer nästa tanke:

Varför? Jag vet ju att relationen inte var bra för mig.

Det kan kännas som en motsägelse.

Men kanske är det inte det.

Att sakna någon är inte samma sak som att vilja tillbaka

Vi behandlar ibland känslor som om de vore beslut.

Om jag saknar personen måste det betyda att jag fortfarande borde vara med hen.

Om jag fortfarande tänker på relationen kanske uppbrottet var ett misstag.

Men en känsla behöver inte vara en rekommendation.

Du kan sakna någon och samtidigt veta att du inte vill leva med personen igen.

Du kan sakna vissa stunder och fortfarande vara lättad över att relationen är slut.

Två saker som verkar motsäga varandra kan vara sanna samtidigt.

Jag saknar dig.

Och:

Jag mådde inte bra med dig.

Du förlorar mer än en person

När en relation tar slut försvinner inte bara personen.

Mycket annat kan försvinna samtidigt.

Vem du skickade ett meddelande till när något roligt hände.

Vem som satt på andra sidan bordet på söndagsmorgonen.

Planerna för sommaren.

Serien ni fortfarande hade tre avsnitt kvar av.

Vänner du träffade genom personen.

Små rutiner som ingen annan ens visste fanns.

Kanske slutade du köpa en viss sorts yoghurt eftersom det alltid var hen som åt den.

Kanske blev fredagskvällen plötsligt tom.

Det kan låta obetydligt.

Men ett gemensamt liv består till stor del av just sådana små saker.

När personen försvinner lämnar hen därför många små tomrum efter sig.

Och ibland är det ett av de tomrummen du saknar.

Inte hela relationen.

Man kan sakna det goda utan att glömma det dåliga

De flesta dåliga relationer är inte dåliga varje sekund.

Om de hade varit det hade många av dem varit enklare att lämna.

Det fanns kanske också kvällar när ni skrattade.

Resor som faktiskt var fina.

Samtal som ingen annan hade förstått.

En hand som hittade din under bordet.

Ett skämt som bara ni två tyckte var roligt.

När du saknar någon kan sådana minnen komma tillbaka utan att hela historien följer med varje gång.

En varm söndag kan komma tillbaka snabbare än ett gräl som varade i tre timmar.

Det betyder inte att det dåliga aldrig hände.

Det betyder bara att våra känslor inte fungerar som en lista med plus och minus.

Vi känner inte:

bra saker: 37

dåliga saker: 52

resultat: sakna inte personen

Det hade varit praktiskt.

Men människor fungerar sällan så.

Kroppen har inte läst ditt beslut

Ett uppbrott kan vara rationellt.

Du har tänkt länge.

Du har pratat med vänner.

Du vet varför du lämnar.

Sedan är relationen slut.

Men vanor och känslor behöver inte förändras samma dag som beslutet gör det.

Du kanske fortfarande vill ta upp mobilen när något händer.

Du kanske vaknar och förväntar dig att personen ligger bredvid dig.

Du kanske ser hens namn någonstans och reagerar innan du ens hunnit tänka.

En relation som har varit viktig försvinner inte ur livet som en app man tar bort från telefonen.

Den måste långsamt få en annan plats.

Ensamheten kan också tala

Ibland blir saknaden starkare när livet runt omkring känns tomt.

Det behöver inte betyda att personen plötsligt har blivit rätt för dig.

Det kan betyda att det känns svårt att vara ensam.

Det är en viktig skillnad.

På en bra dag kanske du tänker:

“Det var rätt att lämna.”

På en ensam söndagskväll kan samma relation börja se annorlunda ut.

Då saknar du kanske inte bara personen.

Du saknar att någon fanns där.

Någon att skriva till.

Någon som visste hur din dag hade varit.

Någon som frågade om du ville ha kaffe.

Människan du saknar och känslan av att inte vara ensam kan ibland bli svåra att skilja åt.

“Men tänk om det hade fungerat?”

Det finns också något annat man kan sakna:

det som aldrig riktigt hände.

Relationen som den kunde ha blivit.

Versionen där personen till slut förstod.

Där ni slutade ha samma konflikt.

Där tajmingen blev bättre.

Där alla fina delar stannade kvar och de svåra delarna försvann.

Det är en märklig sorts saknad.

För då sörjer man inte bara det man hade.

Man sörjer också något man hoppades få.

Och framtiden är svår att argumentera med.

Den perfekta versionen av en relation behöver aldrig diska, komma för sent eller säga fel sak.

Den finns bara i huvudet.

Vem var du när ni var tillsammans?

Efter en nära relation kan en annan fråga dyka upp:

Vem är jag nu?

Kanske började du lyssna på jazz eftersom personen gjorde det.

Kanske blev du någon som sprang på lördagsmorgnar.

Kanske lärde du känna en ny stad genom relationen.

Kanske blev du modigare.

Eller lugnare.

Eller mer social.

När relationen tar slut kan det kännas som om delar av ditt eget liv försvinner tillsammans med den.

Men allt behöver inte gå tillbaka.

Du får fortsätta lyssna på musiken.

Du får behålla restaurangen.

Du får fortfarande tycka om staden.

Allt som kom in i ditt liv genom en person tillhör inte automatiskt personen för alltid.

Vissa saker blev också dina.

Saknad behöver inte lösa något

Kanske är det därför frågan:

“Varför saknar jag fortfarande den här personen?”

ibland leder oss fel.

Den låter som om saknaden är ett problem som måste förklaras bort.

Som om du, när du äntligen förstår den, kommer kunna säga:

“Aha. Då behöver jag inte känna så längre.”

Men kanske behöver känslan inte alltid lösas.

Du kan sakna någon utan att ringa.

Du kan minnas det fina utan att skriva om det dåliga.

Du kan känna värme inför en människa och ändå hålla dörren stängd.

Att lämna någon betyder inte att du måste göra personen helt oviktig.

Det betyder bara att du har bestämt att personen inte längre ska ha samma plats i ditt liv.

Och kanske är det en del av att gå vidare:

inte att sluta sakna allt,

utan att kunna sakna något —

utan att gå tillbaka efter det.