← All readings

People · B1 · 6 min read

Varför är det så svårt att få nya vänner som vuxen?

Som barn kunde en ny vän finnas vid bordet bredvid. Som vuxen kan man träffa hundratals människor utan att någon av dem blir nära.

Two adults sharing an ordinary walk and conversation.

När man är sju kan vänskap börja med en mycket enkel fråga:

”Vill du leka?”

Tjugo år senare låter samma strategi märklig.

Vuxna träffar förstås nya människor hela tiden. På jobbet. På gymmet. Genom andra vänner. På en kurs. I huset där de bor.

Ändå beskriver många vuxna det som svårt att få nya nära vänner.

En del av problemet kan vara något ganska tråkigt:

tid.

Barn och studenter befinner sig ofta på samma plats med samma människor, om och om igen. De sitter bredvid varandra fem dagar i veckan. De äter tillsammans. De väntar på samma buss. De har timmar som ingen behöver boka i kalendern.

Vuxenlivet fungerar annorlunda.

En person man gillar på en fest kanske bor fyrtio minuter bort. Nästa vecka arbetar du sent. Veckan efter är hon bortrest. Sedan är det plötsligt november.

Forskning om nya vänskaper visar också att tiden tillsammans spelar stor roll.

I en studie följde forskaren Jeffrey Hall människor som nyligen hade träffats. Resultaten pekade på att det ofta krävdes ungefär 40–60 timmar tillsammans för att gå från bekantskap till en mer avslappnad vänskap. Närmare vänskap krävde ännu mer tid.

Det betyder inte att vänskap fungerar som en klocka.

Efter timme 59 är någon inte automatiskt en bekant och efter timme 60 en vän.

Det intressanta är i stället mängden kontakt.

Vi tänker ofta att nära relationer börjar med ett speciellt samtal. I verkligheten byggs de kanske lika mycket av många vanliga stunder.

Lunch igen.

En promenad igen.

Ett dåligt skämt igen.

”Hur gick det med det där mötet?”

Typen av tid spelar också roll. Fritidsaktiviteter och vardagliga samtal kan hjälpa relationer att bli närmare. Att bara befinna sig nära någon på jobbet räcker inte på samma sätt.

Det gör vuxen vänskap till ett litet logistiskt problem.

Vi behöver inte bara träffa rätt person.

Vi behöver träffa personen igen.

Och igen.

Kanske är det därför barnets fråga fortfarande innehåller något viktigt.

Inte själva orden ”vill du leka?”

Utan det som kommer efteråt:

att två personer faktiskt går och gör något tillsammans.