Måste vi verkligen ha något att göra hela tiden?

Försök att stå i en kö i två minuter utan att göra något.

Ingen mobil.

Ingen musik.

Inget att läsa.

Två minuter är inte särskilt lång tid. Ändå kan de kännas märkligt tomma.

Hjärnan börjar leta efter något.

Vi kallar ofta den känslan för tråkighet.

Tråkighet har dåligt rykte. Vi tänker på den som bortkastad tid, ett problem som ska lösas så snabbt som möjligt.

Och mobilen är mycket bra på att lösa det.

En buss är sen? Öppna Instagram.

Hissen kommer snart? Läs ett meddelande.

En vän går på toaletten? Kontrollera nyheterna.

Små tomma stunder kan fyllas nästan direkt.

Men vad är det egentligen vi försöker bli av med?

Forskare beskriver ofta tråkighet som en obehaglig situation där vi vill göra något men har svårt att hitta en aktivitet som känns tillfredsställande. Den kan alltså fungera som en signal: det vi gör just nu engagerar oss inte.

Det betyder inte att tråkighet automatiskt är bra.

Långvarig eller stark tråkighet kan vara kopplad till problem, och forskning visar också att digitalt multitaskande kan göra det svårare att hålla uppmärksamheten och samtidigt öka känslan av tråkighet.

Men när vi inte fokuserar på en uppgift händer något annat ibland.

Tankarna börjar vandra.

Vi tänker på en middag i går, ett problem på jobbet eller en resa vi kanske vill göra. Forskare kallar detta mind-wandering, och det är en vanlig del av mänskligt tänkande.

Här blir populärpsykologin ofta lite för snabb.

Man hör ibland att tråkighet gör oss kreativa.

Forskningen är mer komplicerad. Vissa typer av medvetet vandrande tankar har kopplats till kreativt tänkande, medan spontana tankar inte visar samma tydliga samband. Resultaten varierar också mellan situationer.

Så det finns inget enkelt recept:

Var uttråkad i tio minuter och få en fantastisk idé.

Men kanske behöver varje tom sekund inte heller behandlas som ett fel.

Nästa gång bussen är tre minuter sen kan mobilen stanna i fickan.

Inte för att tre minuter av tråkighet kommer att göra dig smartare.

Bara för att se vart tanken går när ingen skärm berättar vart den ska gå.