En kopp kaffe på en bänk

Sara har tio minuter innan bussen går.

Hon köper en kaffe och går ut från stationen. Det är kallt, men solen skiner.

Utanför stationen finns en bänk.

Sara sätter sig.

Hon tar fram mobilen.

Ett meddelande från jobbet. Två nyheter. En bild från hennes syster.

Hon lägger ner mobilen igen.

Bredvid henne sitter en gammal man. Han har en brun jacka och en blå mössa. Vid hans fötter ligger en liten svart hund.

Hunden tittar på Saras kaffe.

”Nej”, säger mannen till hunden. ”Det där är inte till dig.”

Sara skrattar.

”Han gillar kaffe?” frågar hon.

”Han gillar allt”, säger mannen.

De sitter tysta en stund.

En buss kommer. Många människor går av. En kvinna springer över gatan. Någon tappar en vante, men en pojke tar upp den och springer efter.

Mannen tittar på klockan.

”Väntar du på någon?” frågar Sara.

”Min fru.”

”Kommer hon med bussen?”

Mannen ler.

”Jag hoppas det.”

En minut går.

Sedan två.

Sara tittar på sin egen buss. Den står nu vid stationen.

Hon måste gå.

Då hör hon mannen säga:

”Där är hon.”

På andra sidan gatan står en kvinna i en röd jacka. Hon ser mannen och vinkar.

Den lilla hunden börjar hoppa.

Mannen reser sig långsamt.

Sara tar sin kaffe.

”Ha en bra dag”, säger hon.

”Detsamma.”

Sara går mot bussen.

När hon sätter sig ser hon mannen, kvinnan och hunden genom fönstret.

Hon tar fram mobilen igen.

Sedan tänker hon på något.

Hon lägger ner den.

Bussen börjar köra.