Bruden som ville ha tillbaka sin hammare

En morgon vaknade Tor.

Han sträckte ut handen efter sin hammare.

Ingen hammare.

Han satte sig upp.

Han tittade under filten.

På golvet.

Runt sängen.

Mjölner var borta.

Tor reste sig.

Nu var han inte bara vaken.

Han var rasande.

Någon hade stulit hans hammare.

“Loke!”

Tor gick direkt till Loke.

“Min hammare är borta.”

Loke såg på honom.

“Helt borta?”

“Hade den varit lite borta hade jag inte kommit hit.”

Det här var ett stort problem.

Mjölner var inte bara Tors favoritvapen.

Med hammaren kunde han skydda gudarnas värld mot jättarna.

Om jättarna hade fått tag på den kunde situationen bli mycket farlig.

De behövde hitta den snabbt.

Loke fick låna Frejas magiska fjäderdräkt.

Med den kunde han flyga.

Han flög från gudarnas värld hela vägen till Jotunheim, jättarnas land.

Där hittade han jätten Trym.

Trym verkade ovanligt nöjd.

“Du ser glad ut”, sa Loke.

“Det är jag.”

“Vet du något om Tors hammare?”

Trym log.

“Ja.”

Ett dåligt erbjudande

Trym hade stulit Mjölner.

Och han hade gömt den djupt under jorden.

“Hur får vi tillbaka den?” frågade Loke.

Trym svarade:

“Ge mig Freja.”

Loke blev tyst.

“Vad menar du?”

“Jag vill gifta mig med henne.”

Om Freja kom till Jotunheim som hans brud skulle Trym lämna tillbaka hammaren.

Annars inte.

Loke flög hem.

Tor väntade på honom.

“Har du hittat den?”

“Ja.”

“Bra. Var är den?”

“Trym har den.”

Tor gjorde sig redo att gå.

“Vänta”, sa Loke.

“Det finns ett problem.”

Han berättade vad Trym ville ha.

Frejas svar

Tor och Loke gick till Freja.

“Vi har hittat Mjölner”, sa Tor.

“Bra.”

“Trym har den.”

“Mindre bra.”

“Han lämnar tillbaka den om du gifter dig med honom.”

Freja stirrade på dem.

Tor fortsatte:

“Så du behöver bara ta på dig bröllopskläder och-”

Där tog samtalet slut.

Freja blev så arg att gudarnas stora sal skakade.

Hon tänkte absolut inte åka till Jotunheim och gifta sig med en jätte för att Tor hade tappat sin hammare.

Gudarna samlades för att hitta en annan lösning.

Efter en stund fick Heimdall en idé.

“Vi skickar en brud till Trym.”

Tor nickade.

“Men Freja vägrar.”

“Jag sa inte Freja.”

Alla tittade på Heimdall.

Sedan tittade de på Tor.

Tor tittade tillbaka.

“Nej.”

Den nya Freja

Planen var enkel.

Tor skulle klä ut sig till Freja.

Han skulle ha lång klänning.

Smycken.

Slöja över ansiktet.

Nycklar vid bältet.

Allt en fin brud kunde behöva.

“Absolut inte”, sa Tor.

Han var gudarnas starkaste krigare.

Han slogs mot jättar.

Han skapade åska.

Han tänkte inte åka till Jotunheim i brudklänning.

Loke suckade.

“Om du inte får tillbaka hammaren kan jättarna komma hit.”

Tor blev tyst.

Det var svårt att argumentera mot det.

Till slut tog han på sig klänningen.

Frejas vackra smycke satt runt hans hals.

Slöjan täckte ansiktet.

Loke klädde ut sig till hans kvinnliga tjänare.

“Du ser fantastisk ut”, sa Loke.

Tor tittade på honom.

“En kommentar till och du går ensam.”

Sedan reste de till Jotunheim.

Bröllopsfesten

Trym var mycket glad.

“Freja är här!”

Han hade väntat länge på detta.

En stor fest började.

Mat bars fram.

Dryck fyllde borden.

Och Tor var hungrig.

Mycket hungrig.

Han åt en hel oxe.

Sedan åt han åtta laxar.

Sedan åt han nästan allt annat som stod framför honom.

Till slut drack han enorma mängder mjöd.

Trym slutade äta.

Han stirrade på sin brud.

“Jag har aldrig sett en kvinna äta så mycket.”

Tor sa ingenting.

Under slöjan började hans ansikte bli rött.

Loke svarade snabbt:

“Freja har inte ätit på åtta nätter.”

“Åtta nätter?”

“Hon längtade så mycket efter dig att hon inte kunde äta.”

Trym log.

“Verkligen?”

“Verkligen.”

Loke var bra på sådant.

Ögonen

Trym ville se sin brud bättre.

Han lutade sig fram och lyfte lite på slöjan.

Sedan hoppade han bakåt.

“Vad är det med hennes ögon?”

Under slöjan stirrade Tor på honom.

Hans blick såg ungefär ut som om han försökte bestämma vilket ben han skulle bryta först.

“De brinner!”

Loke svarade igen:

“Freja har inte sovit på åtta nätter.”

“Varför inte?”

“Hon längtade så mycket efter dig.”

Trym blev ännu gladare.

Tor fortsatte stirra.

Planen fungerade.

På något sätt.

Bröllopsgåvan

Nu var det dags för själva bröllopet.

Trym gav en order.

“Hämta Mjölner.”

Tor slutade röra sig.

Några jättar kom in med hammaren.

Den hade varit gömd under jorden.

Nu skulle den användas för att välsigna bröllopet.

De lade Mjölner i brudens knä.

Under slöjan log Tor.

För första gången den dagen behövde Loke inte hitta på någon förklaring.

Tor tog tag i hammaren.

Och reste sig.

Trym hann förstå sitt misstag.

Men alldeles för sent.

Bröllopet är slut

Det blev inget bröllop.

Tor hade fått tillbaka Mjölner.

Och när Tor hade Mjölner i handen behövde han inte längre låtsas vara Freja.

I den gamla dikten dödar han först Trym och sedan de andra jättarna omkring honom.

Kort därefter lämnade Tor och Loke Jotunheim.

Hammaren var tillbaka.

Gudarnas värld var säker igen.

Och någonstans kunde Freja antagligen njuta av att hon aldrig hade behövt träffa sin blivande man.

En ovanlig hjälte

Tor brukar vinna genom att vara starkare än alla andra.

Det här är en av gångerna då styrka inte räcker.

Han vet var hammaren finns.

Han vet vem som har den.

Men han kan inte bara slå sig fram till den.

För först måste han få Trym att ta fram Mjölner själv.

Så Tor, av alla personer, måste spela en roll.

Han måste ha tålamod.

Han måste låta Loke prata.

Han måste till och med bära brudklänning.

Det fungerar nästan inte.

Han äter för mycket.

Han dricker för mycket.

Han tittar på Trym som om han vill döda honom.

Men Trym ser det han hoppas få se.

Inte Tor.

Utan Freja.

Och till slut lägger han själv Tors vapen rakt i hans händer.